i promise baby, i love you
var kvar på samma plats men jag har kämpat och slitit,
jag vet att det blir bättre men det känns inte hittils.
jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss när
jag tänker på dagen något hände mellan oss.
men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte,
vi bröt av våra band och dom gick av på mitten,
jag har kastat våra bilder, jag har saknat och
glömt att det var du och jag mot världen, som kämpat till döds.
Du högg mig i ryggen, vad var det som hände?
jag menar du och jag, vi skulle jämt va bästa vänner.
du har förändrats så mycket, jag vet knappt vem du är.
vart tog den personen vägen, som alltid fanns där?
jag tror du vet vem du är, behöver inte säga namnet.
du förlorade min tillit när du släppte min hand.
Och jag vet mycket väl att jag en dag kommer
le men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner.
när livet sviker är det bra att vara två,
men ena halvan av mig slutade förstå att när
en vän försvinner finns det inte mycket kvar,
men jag glömmer dig mer för varje dag.
men jag blev lämnad här, som tack för hjälpen.
vi gick skilda vägar, greppa tag i andras händer.
jag försökte göra allt men det var du som gjorde fel,
löften om att bry sig som inte längre finns mer.
var ärlig mot dig själv, var det så här det skulle bli?
isåfall trodde jag fel, om hela dig och ditt liv.
du var en ängel för mig så varför hände det här?
ett misstag som förändra allt, hela min värld.
såklart jag vill vara vänner men du ser att det inte går,
för varje gång jag ser dig river du ut gamla sår.
du har inte sagt förlåt så jag kan inte ta emot
det och allt skit som jag fick ta, du är fan inte värd det.
vill du ha mig vid din sida får du börja med en sak,
ge tillbaka mitt liv för det var det som du stal.
alla minnen stannar kvar på alla stunder som vi skrattat,
det var du och jag mot döden, ville aldrig ha någon annan!
jag vet att det blir bättre men det känns inte hittils.
jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss när
jag tänker på dagen något hände mellan oss.
men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte,
vi bröt av våra band och dom gick av på mitten,
jag har kastat våra bilder, jag har saknat och
glömt att det var du och jag mot världen, som kämpat till döds.
Du högg mig i ryggen, vad var det som hände?
jag menar du och jag, vi skulle jämt va bästa vänner.
du har förändrats så mycket, jag vet knappt vem du är.
vart tog den personen vägen, som alltid fanns där?
jag tror du vet vem du är, behöver inte säga namnet.
du förlorade min tillit när du släppte min hand.
Och jag vet mycket väl att jag en dag kommer
le men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner.
när livet sviker är det bra att vara två,
men ena halvan av mig slutade förstå att när
en vän försvinner finns det inte mycket kvar,
men jag glömmer dig mer för varje dag.
men jag blev lämnad här, som tack för hjälpen.
vi gick skilda vägar, greppa tag i andras händer.
jag försökte göra allt men det var du som gjorde fel,
löften om att bry sig som inte längre finns mer.
var ärlig mot dig själv, var det så här det skulle bli?
isåfall trodde jag fel, om hela dig och ditt liv.
du var en ängel för mig så varför hände det här?
ett misstag som förändra allt, hela min värld.
såklart jag vill vara vänner men du ser att det inte går,
för varje gång jag ser dig river du ut gamla sår.
du har inte sagt förlåt så jag kan inte ta emot
det och allt skit som jag fick ta, du är fan inte värd det.
vill du ha mig vid din sida får du börja med en sak,
ge tillbaka mitt liv för det var det som du stal.
alla minnen stannar kvar på alla stunder som vi skrattat,
det var du och jag mot döden, ville aldrig ha någon annan!
Kommentarer
Trackback
